X
Tipsa om den här sidan
Vilken e-postadress du vill skicka till?

Vem ska vi hälsa ifrån?

Inloggning Glömt lösenordet?

Positiv stress - en förutsättning för goda prestationer

Text: Clas Malmström


I hjärnan finns flera olika områden som ansvarar för att utlösa adekvata reaktioner och anpassa vår beredskap inför krav och utmaningar. Tillsammans bildar de centrum för det så kallade stressystemet. Först gäller det för hjärnan att varsebli de viktigaste aspekterna av det som pågår runt oss. Olika typer av tolkningsprocesser styr bearbetningen av sinnesintrycken i rasande fart. Så fort hjärnan uppfattar en situation som ovanlig eller utmanande/krävande aktiveras stressystemet. Det i sin tur gör två saker: riktar uppmärksamheten och tankarna mot utmaningen, och mobiliserar resurser i både kroppen och hjärnan så att adekvat handlingsberedskap uppstår.

Om situationen verkar farlig uppstår ett kraftigt stresspåslag som känns i hela kroppen. Osäkerhet inför ett svårtolkat hot kan räcka. Uppenbarligen har det genom årmiljonerna varit lättare att överleva om man spänner an en gång för mycket hellre än en gång för lite... Men stress är inte bara kraftig anspänning och obehaglig oro inför hot och faror, utan alla utmaningar och kravupplevelser utlöser någon form av stressreaktion. Oftast räcker en subtil omställning av hormonbalansen parallellt med lågmäld ordergivning i nervsystemet för att mobilisera de resurser som behövs för att vi ska kunna ta vara på möjligheten i den aktuella situationen.

Det är inte situationen i sig som utlöser vår stressreaktion, utan det är vår egen tolkning av den som avgör hur mycket resurser vi mobiliserar. Om du exempelvis hör ditt namn ropas ut i högtalarna på flygplatsen, får du sannolikt hjälp av ditt stressystem att omedelbart lägga ned tidningen du satt och läste, snabbt ta reda på var informationsdisken är och ta dig dit. Om du av någon anledning tolkar in något obehagligt/hotfullt i att bli uppropad på det där viset, uppstår en kraftig stressreaktion i dig och det är med häftig hjärtklappning och oroliga förväntningar, kanske starkt generad inför medpassagerarna, som du tar dig fram till disken. Uppstår ingen stressreaktion alls, orkar du inte ens ta dig ur stolen och svara på uppropet…

Många uttrycker förvåning inför ovanstående beskrivning av stress. De flesta använder ordet enbart för att beteckna kraftiga och obehagliga resursmobiliseringsreaktioner. Vissa reserverar till och med ordet stress för att beteckna dysfunktionella och ohälsosamma reaktioner. I själva verket är det viktigt att känna till att positiv stress finns, och att den utgör mer än 90% av våra stressreaktioner, nämligen alla de gånger vi reagerar adekvat inför en utmaning.

Ut ur komfortzonen! - titt som tätt, men inte oavbrutet

Människor som har blivit rädda för sin egen stress (t ex efter att ha varit med om en panikattack, en obehaglig stressreaktion efter en kränkning, en fobisk reaktion el dyl) kan hamna i en ond cirkel. Deras undvikande av stress gör att de håller sig djupt inne i sin komfortzon, därför att där slipper de utmaningar (som alltid utlöser en anspänning, dvs en mild stressreaktion). Efter en tid innebär detta att deras personliga utveckling stagnerar. Många av dem förtvinar och krymper ihop till stresskänsliga, ängsliga, lågpresterande och bittra människovrak som inte känner igen sig själva längre. Detta undvikande-utlösta förtvinings-fenomen är själva kärnan i ångestsjukdomar och det är just vad som gäller för flertalet av alla dem vi i Sverige kallar ”utbrända”. Psykiatrisk forskning visar entydigt att den enda framkomliga behandlingen består i reaktivering och gradvis exponering, dvs utsätta sig för obehag och utmaningar igen i sakta men säkert stegrande svårighetsgrad tills man har återerövrat livets alla arenor.

Ingen ”utbränd” har någonsin vilat sig i form. Och det har heller ingen annan varelse på denna planet gjort. I god form kan man bara bli om man belastar sig först och sedan vilar/återhämtar sig i motsvarande grad (=bygger upp förbrukade resurser - och lite till). Återuppbyggnad måste alltså ske mellan belastningsmomenten, innan man ger sig ut igen för att engagera sig och utsätta sig för nya påfrestningar. Det är följaktligen en grannlaga uppgift var och en av oss har, att anta lagom svåra utmaningar i förhållande till hur vi har hållit oss i form på sistone.

Den som lär sig att medvetet varva ansträngning och återhämtning på ett klokt sätt kan bli förvånansvärt stark, uthållig och stresstålig. Sådana kroppar och själar kan utsätta sig för oerhört tuffa utmaningar utan att gå sönder. Det innebär givetvis att livskvaliteten ökar och förutsättningarna för att bli en hållbar högpresterare blir bättre. Det är denna kompetens vi kallar ”offensiv stresshantering”.

Offensiv stresshantering
Offensiv stresshantering är en konkret metod varmed man kan förstärka sin stresstålighet, öka sin förmåga att prestera under press, bli mer uthållig och energisk. Metoden bygger på modern prestationspsykologisk och beteendemedicinsk forskning, men är teoretiskt lättillgänglig. Tillämpningarna bygger på inlärning och träning av specifika färdigheter, inte något flummigt psykologiskt analyserande, utan framåtblickande och målinriktad färdighetsinlärning.

Kortfattat kan principen bakom offensiv stresshantering sammanfattas i några få punkter:

  1. att anta lagom svåra utmaningar på livets arena. Det svenska talesättet har en negativ formulering av detta: ”ta dig inte vatten över huvudet”. Vi söker alla stimulans och självförverkligande och nuförtiden är det en utmaning att göra detta inom områden som motsvarar våra förutsättningar, så att vardagen blir lagom stimulerande och utmanande, någorlunda trygg och mycket meningsfull. Alla behöver vi utmaningar av något slag och någon grad för att må bra, men vi är väldigt olika vad gäller hur långt ut vi vill sticka hakan och hur branta klippor vi försöker bestiga, med eller utan säkerhetslinor. Det gäller att känna sig själv i detta avseende och medvetet välja vilken typ av ansvar och vilka krav vi utsätter oss för.
  2. att prioritera proaktivt så att vi kan utnyttja våra resurser optimalt och göra bra ifrån oss i de viktigaste sammanhangen; välja bort skräp inom och utom oss för att det värdefullaste ska få mer utrymme i våra liv.
  3. att förstärka våra förmågor att med bibehållen energi, harmoni och integritet möta och ta oss igenom även obehagliga och påfrestande livssituationer . Det innebär att vara förberedd på obehag och tåla påfrestningar och obekväma situationer när det behövs för att nå högprioriterade livsmål; att stå på sig, hävda sin integritet och ta en öppen konflikt när så krävs.
  4. att fästa större vikt vid livskvalitet mitt i vardagen, aktivt söka och upprätthålla en hög grad av välbefinnande medan livet pågår
  5. att kunna ställa om mentalt, fokusera och omfokusera aktivt så att man själv väljer vilken aspekt av en tuff situation man ska uppmärksamma och ägna sin kraft åt; att kunna tänka om och ändra attityd; kunna stänga av sin stress när man inte längre har nytta av anspänningen.
  6. att växla mellan prestation och vila. Det är inte bara typen av utmaningar och ansträngningar som är av betydelse, kvantiteten påverkar oss också. Även roliga och meningsfulla utmaningar kan bli för mycket, om vi slarvar med intäktssidan i energibalansen. Därför är det viktigt att kunna växla mellan risktagning och trygghet, anspänning och kravlöshet, ansträngning och vila. Omväxling mellan många olika beteenden är en nyckel till hållbarhet. En annan är förmågan att slappna av och utnyttja alla former av pauser till kvalitativ vila.

Positiv stress i organisationer
Det har visat sig att man bör först se över förutsättningarna för prestation i gruppen innan det är lönt att börja arbeta med hälsovård och arbetsglädje. En grupp måste först kunna känna stolthet över sin prestation innan deltagarna kan må riktigt bra av att tillhöra gruppen. Det är alltså både på individ- och gruppnivå av betydelse att utveckla kompetensen att balansera prestation och ansträngning å ena sidan och välbefinnande och energitillgång å den andra. Det går att förankra detta som ett strategiskt kompetensområde om man samtidigt ser över företagskulturen och integrerar processen med befintlig värdegrund.

En organisation med positiv stress-kultur har förmågan att fokusera allas kraft på gemensamma mål, stimulera och uppmuntra varandra till att ta i och göra sitt bästa, köra riktigt hårt i perioder, medan man hela tiden vårdar engagemanget, entusiasmen, gemenskapen och glädjen i gruppen. På en arbetsplats med positiv stress-kultur hjälps alla åt att fokusera på de långsiktigt viktigaste arbetsuppgifterna därför att man pratat ihop sig noga om vad man menar med att göra ett bra jobb. Samtidigt ingår det i en sådan företagskultur en kollektiv medvetenhet om behovet av att ladda batterierna mellan varven. Gruppmedlemmarna uppmuntras att ta pauser, både korta och långa, och återhämta sig effektivt under dessa. Medarbetarna uppmuntras sköta om sig så att både kroppslig och andlig spänst hålls på topp.

I långsiktigheten ingår en uttalad överenskommelse att varje arbetslag och varje individ förlägger sin prestation på den ansträngningsnivå man för tillfället har ork att mäkta med.

Arbetsplatser som vill sätta en positiv stress-kultur ”i väggarna” måste också utveckla en speciell målmedvetenhet i upplevelsedimensionen. Medarbetarna bör utbildas om hur vi människor skapar upplevelser hos såväl oss själva som hos andra genom att bete oss på olika sätt. För att fullt ut kunna ta ansvar för sitt bidrag till stämningen inom gruppen och för sitt bidrag till kundernas intryck, behöver många få handledning och utveckla sin beteendearsenal.

I organisationer där detta fungerar märker man inte i första hand att ”stressen är låg”, utan det är snarare signaler på ”positiv stress” som framträder, t ex höjd effektivitet, förbättrat samarbete, ökad målmedvetenhet, god trivsel, engagemang, stolthet över goda arbetsprestationer, starkare lojalitet med företaget, god stämning som smittar av sig både internt och externt.

Clas Malmström är läkare och klinikchef med inriktning på stressrelaterade hälsofrågor, samt forskare inom beteendemedicin och psykofysiologi. Han skriver om ämnen som friskvård, vad är stress och är det skadligt, hur vi känner igen det och hur vi hanterar det. Han arbetar med rehabilitering av människor som drabbats av utbrändhet och andra stressrelaterade tillstånd. Utifrån sin psykofysiologiska forskning kan Clas Malmström förklara stress på ett annorlunda och konstruktivt sätt, men framför allt kan han förklara stresshantering som färdighetsträning.

 


NYTT PÅ WEBBPLATSEN

Fler nyheter

Vill du ha vårt
e-brev Att leda?



Praktiska tips för ditt ledarskap, nya rön inom ledarutveckling, aktuella debattämnen mm. 
 
Anmälan




© KonsultAkademin i Norden AB, 2017